Attans!

Tog mej tre (!) vilodagar i rad, innan dagens långpass. Har kännt mej rätt sliten och det var svårt att komma ifatt med sömnen och ställa rätt dygnsrytmen igen efter jobbnätterna. men i dag var jag fit for fight igen så jag tog mitt planerade långpass på 17 km jag trodde det bara var 15 men det visade sig att det var 2 km längre.
Det kändes bra höll 7:00 - 7:30 fart, tog lite gångpauser i uppförsbackar, när jag drack vatten...ja lite lugnt sådär ville ju inte ta ut mej för hårt. När jag kommit lite över milen kändes det riktigt bra och jag ökade på lite, då började jag känna mej lite stel i höger knä jag vet inte om det var farten eller grusvägen som plötsligt övergått i asfalt, kanske en svag uppförslutning eller så var det bara dags,efter ytterligare nån kilometer så sa mitt knä stopp och det blev omöjligt att springa längre. Så de sista 4 kilometrarna gick jag hem, försökte prova jogga emellanåt men det gick inte mer än några meter innan smärtan gjorde det omöjligt att springa igen. Så hem och på med tigerbalsam och en stoor klick voltarensalva, på med plastfolie och sen knäskydd. Slängde i mej två inflammatoriska tabletter också...utifall.
Hoppas på en tid hos sjukgymnasten, ringer i morgon..

Lite bilder från turen.